Döm om min förvåning när jag klickar in mig på Guif:s hemsida och vår älskade son dyker upp på förstasidan.

Dagen började tidigt idag eftersom det var samling redan 7:30. Vi var inte med på samlingen utan åkte direkt eftersom jag glömt handla lite gott till dagen så i åkte till Ica maxi som öppnar redan 7:00 varje dag.
Sedan bar det av till hallen där vi hade fyra matcher inplanerade.
För er som inte vet så har vi en riktigt duktig son som är en stor tillgång till sitt lag, stolt förälder.

Det gick lite si och så på matcherna men det spelar inte någon roll då det här bara var på skoj. Emil gjorde över 10 baljor under dagen vilket är bra jobbat.

När alla matcher var klara var det dags för dusch och vänta in Vicke för att titta på Guif-Aragon i Europa spelet. IFK Strängnäs var inbjudna av Guif att titta gratis på matchen .

Vi fick sitta på kortsidan men det gör inte något för det ar en så stämning och vi hade jätte kul.

Som avslutning fick alla som ville gå in på planen och prata med spelarna och få autografer, mycket populärt. Så med autografblocket och penna redo sprang Mille ner och fixade autografer till sig och Vicke som inte kunde trängas med kryckor och gips. Men vad gör det när spelare kommer fram och undrar hur det går och önskar honom lycka till, det kan han leva länge på.

När vi tänkte packa ihop oss för att gå hem blev Guif ihopkallat till målet för fotografering och alla som ville vara med fick det. Självklart är Mille med på bild.

Som avslut på en lång men bra dag blev det lite pizza och nu väntar vi på så mycket bättre.

Idag har jag och Fredrik varit i Eskilstuna och shoppat. Det bidde en toasits, ett skal till mobilen som jag har väntat på att de ska släppa, nya fönsterlampor/stjärnor, mat och tv-spel till killarna. Vicke har det så tufft med gipset att han är värd att skämmas bort och som tur är vill han ha spel som även Mille kan vara med att spela.
De spelade FIFA street hela eftermiddagen tills det var dags för Vicke att duscha. Frågan var bara hur vi skulle göra det. Först tänkte vi duschen men efter lite funderande tog vi upp plastpallen till badkaret och plastade in överdelen av gipset med påsar och målartejp, sedan fick han sitta med benen utanför. Jag hjälpte honom att tvätta sig eftersom han tyckte det var läskigt att sitta så, men det gick riktigt bra faktiskt.
Så nu är han nyduschad och rejält bortskämd

Det är tufft att vara 12 år och ha båda benen gipsade. Imorse var han jätte ledsen och misströstade massor, det var jobbigt på alla sätt och vis och kliade massor.
Nu har vi hittat något så vi kan hjälpa honom att klia lite grann, jag vet att man inte ska klia men vad ska man göra när ens älskade barn mår så dåligt. Vi använder hårkliaren och sticker in ett av ”benen” och kliar lite försiktigt. Han bara njuter när vi gör det.
Nu är det ”bara” 19 dagar kvar innan det ska bort.

Nu är Victor gipsad och har gjort en avgjutning av sina ben för nattskenor. Det gick jätte bra och han har nu två snygga lila stenhårda ben. Han fick ett par kryckor och snygga gipsskor som gör att han kan gå riktigt bra. Han kommer att bli bättre under tiden men nu är han lite vinglig. Det är synd att det är vinter eftersom det är kallt och halt men det är bättre att det är gjort nu än att gå och ha ont av att bara gå på tå, nu är det bara att hålla tummarna för att det här kommer hjälpa och att han kommer bli bra.

Han är verkligen duktig och är vid gott mod trots gipsade ben och fula skor. Om tre veckor ska vi tillbaka och ta bort gipset och få skenorna.

Idag är det dags för nästa sjukhusbesök, den här gången är det utprovning av nattskena och gipsning som står på schemat.
Det vi funderar mest på just nu är hur han ska kunna gå med gips på båda benen men det ska inte vara några problem enligt läkarna, så vi får tro dem.
Som tur är har han blivit lovad kryckor så han ska fixa det i början och om det blir halt.

Ska bli spännande att se hur det har slutar….

Igår var jag och Fredrik bjudna på pubkväll hos våra kompisar. Vi hade inte någon barnvakt men killarna fixade det hur bra som helst.
Det var många (de flesta lärare) och drickande flödade vilket innebär att idag är en tung dag. Men vad gör det när man har så trevligt.
Vi sov länge i morse och sedan har vi mest tagit det lugnt. Jag och Vicke har haft scouter och det var skönt att vara ute i den friska luften.
Nu är fredrik på möte med ”skolrevolten” men vi hoppas han inte blir för sen.

Nu har den kommit och det är inte roligt. Började igår med att springa på toan för att avsluta kvällen med en liten kräkning. Nu mår jag lite bättre, har fått i mig lite rostad bröd och cola men det mullrar lite i magen. Hoppas på att få behålla maten bara eftersom jag inte fick det igår.

Nu är det bara att hålla tummarna för att resten av familjen klarar sig, men det borde de för jag springer runt med spriten och spritar av toan efter varje gång jag varit där.

Det är precis vad Victor är, en riktig hjälte. Idag har vi varit på sjukhuset och gjort hans botox injektioner. Det var en riktig pärs. Han fick lustgas som bedövning och det började riktigt bra. Han började försvinna bort lite för att sedan faktiskt ”sova”, han tappade hakan och var helt borta vilket är bra när man vill att någon inte ska känna vad som händer. Tyvärr var läkaren lite sen vilket resulterade i att precis när han skulle börja så började Vicke hulka och må jätte illa. Efter det var han väldigt rädd och kunde inte riktigt slappna av vilket var fruktansvärt. Han skrek massor och hade panik, jag mådde riktigt dåligt här men var verkligen tvungen att vara stark för hans skull. Jag lovade honom en massa för att han skulle ligga still och ta det lugnt, bland annat ett besök på McDonalds och ett tv spel. Han fick välja vad han ville, man gör verkligen vad som helst när man är stressad. Efte ca 5-10 min var allt över och han kom tillbaka till sitt vanliga jag.
Vi fick åka upp och vänta på läkaren på rummet vilket var ca 2 timmar, då tittade Vicke på film på mobilen och jag jobbade. Medan vi väntade kom ortopedteknikern och gav oss tiden för gissning och utprovning av nattskena till nästa vecka. Jag förstår fortfarande inte hur allt ska gå till. Tillslut kom läkaren och sa att allt gått bra och berätta vad som händer nu och att vi ska på återbesök om tre månader.

När vi var utskrivna åkte vi in till stan och åt, Victor var vrålhungrig och sedan var det dags att gå på Game. Där fick han ett jätte dyrt spel, men vad gör man inte för sona älskade barn.

Nu ligger han i soffan och tar det lugnt och spelar sitt nya spel, lite öm i benen och är trött efter allt som hänt under dagen.

Nu sitter vi här och tittar på varandra och väntar på att åka till sjukhuset.
Idag är det alltså dags för Vicke atomålder sina botox sprutor. Det som är värst
är att vi inte vet något om det, vad kommer hända sen, kommer han kunna gå mm.
Men snart får vi reda på det.